Idag fick Malinda ge blod. Sist jag försökte ville dom inte ha det, jag var tydligen för medicinerad då. Värsting narkoman, that's me.

Tio minuter tog det, sen hade de tömt mig, snott allt mitt blod. Kvar låg jag, uttorkad och jävlig, utan en droppe blod i kroppen. Hungrig var jag också, men jag fick ligga kvar och svältas. Vilken jävla service...

Nä, så illa var det faktiskt inte. Tio minuter tog det, resten är bullshit. Jag kom därifrån vid liv, kry som en nätkärna! bandaget sitter kvar runt armen än,. Jag har inte orkat ta av det trots att jag får det nu. Nästa besök blir inom tre veckor, då är det plasmagivar dags. Nästan så man längtar lite.

Förövrigt ska jag köpa en tv. 26", på siba. Sådetså

:*

Helt plötsligt fick jag ett problem. Det bara kom, från ingenstans!
Egentligen visste jag att det kunde vara ett potientiellt problem, men jag ville inte se på det så. Istället satt jag och bara hoppades på att det skulle lösa sig självt. Det hade kunnat blivit självlöst, om jag hade haft tur, det hade jag inte idag.

Jag måste helt enkelt välja mellan en håkankonsert eller en sjuhelveters 18årsfest. Fördelarna med håkan är först och främst det faktum att det är håkan vi snackar om. Håkan hellström, som jag har längtat. Sen att spelningen är i Sveriges bästa och mest underbara stad - Göteborg, gör det inte precis sämre.

Nackdelarna är att jag egentligen inte har pengar till hela kalaset. Inte ok. Sen har vi det som väger tyngst, att fira en sjukt nära väns artonårsdag. Det väger väldigt tungt faktiskt.

Å andra sidan är det faktiskt håkan vi snackar om här. Inte den allra bästa musiken (hade det varit kent hade jag dragit direkt) men nära på.

Åh tusan. jag tror jag måste skippa en sjuhelveters musikupplevelse.
skit också

Men jag känner att det är rätt val. Fredagen kommer bli bra

Känns rätt bra nu, det mesta.

Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag

Det närmar sig, Göteborg närmar sig, Liseberg närmar sig. Vi närmar oss Håkan.

Sjukt passande med krunegårs som rubrik då, men va tusan, who cares.
Jag giller't.

För mig är det en av de bästa känslorna som finns. När man verkligen väntar på någonting efterlängtat. Tiden som bara är där innan man får ta del av vad det än är man väntar på.

Den tiden får man tid att längta, att tänka sig hur det kommer bli. Man visualiserar, man skapar en bild av någonting underbart, någonting värt att längta efter.

Jag har mycket att längta till. Konserter, biopremiärer, tid med de jag tycker om. Berlin.

Jag gillar verkligen att längta.

Det enda som kan vara snäppet bättre, det är att uppleva.

Nästa stopp, Håkan Hellström 18 September.

Längtan!

Jag kan inte sluta tänka på twilight. Jag vet att det är tjatigt till tusen, men det är tametusan det bästa som hänt världen.

Ja, jag har kollat på twilight idag. Jag har också lyssnat igenom hela muse listan på spotify, för den där lilla extra känslan.

Tack Stephenie Meyer för allt som har med twilight att göra. Kärlek!


Jag ska bli vampyr när jag dör

Helt ny design här. Märks att det var längesen jag skrev någonting då..

Min dag tog just en helomvändning, just därför hamnade jag här. Det är nog oftast då jag skriver, när någon stark känsla flyger över mig. Det är då jag skriver som bäst, när jag egentligen inte orkar tänka. Jag låter bara orden komma och fingrarna flyga, det blir bäst så.

Nu vill jag säga någonting om människor. Jag vet inte riktigt vad eller hur, men människor ska det handla om i alla fall. En del människor finns där i vått och torrt, en del människor finns på längre avstånd men värmer ändå när man verkligen behöver det. Vissa människor är såna man tror ska finnas där livet ut, sen bara glider de ifrån en. Vad gör man då? Ska man springa efter och dra dem tillbaka, eller ska man själv glida åt ett annat håll och se hur man klarar sig utan den där guldklimpen som funnits där så länge?

En del människor är världsbäst på att göra andra människor glada. De bara har den där energin som gör att man blir alldeles sprallig bara av att vara dära dem. En sån människa ska man vara rädd om, för det är inte alla som har den turen att få vara nära sådana personer. Har du en alldeles speciell människa som gör dig glad, ta hand om den och håll fast om den, du betyder nog mer än du tror för den med.

Sen finns det en annan typ, den som får en att må dåligt. Den som på något sätt lockats in i ens liv eller kanske finns där från början. Hur det än är så är det en person som inte är bra för någon. Det kan handla om en person som tidigare passat en perfekt, en person som varit en bästa kompis. Det kan vara ett syskon, en släkting, en förälder. Någon man tvingas leva med, utan att själv kunna bestämma eller ta avstånd från. Jag vet en del som vart med om riktigt djupt satta människor av den här sorten, ofta är det någon nära som utsätter en för dålig energi och då kan det vara svårt att veta vad man ska göra för att komma ifrån det. Det är inte enkelt, det finns inga enkla svar. För en sak är säker, det räcker inte att fly.

Jag har erfarenhet av olika typer av människor. Men för det blir jag ingen expert. Jag vill inte ha erfarenhet av alla. Jag vill ha det lätt, jag vill kunna ha det precis som jag vill, jag vill kunna bestämma. Men det funkar inte så. Tyvärr. Jag vill kunna ha de positiva, snälla och glada människorna. helst skulle jag bara vilja att alla människor var såna. Och kanske lite ledsna med en när man behöver det, som en bra tröst eller sorgekompis.

Jag vill kunna bestämma själv. Borde inte alla ha rätt till det? det är ju ändå våra liv...

Malinda är klar med religionsinlämningen, klar med fotouppgifterna, klar med skolan på fyra veckor. Låter rätt nice va?

Ikväll är det utgång också, jag är laddad. Sen är det praktik som gäller i fyra hela veckor, ingen dret det inte.

Och det bästa av allt är det faktum att det bara är två veckor kvar till håkan, och allt har fixat sig. Jag kan ju säga att jag trivs med livet

Nä nu blir det tacobuffé. Jag gillar fredagar

:*