Direktlänk till inlägg 1 juli 2009
Stockholm 1 juli 2009
Hej vänner.
Tack för Peace & Love! Det var väldigt, väldigt roligt. Jag har aldrig förut haft så många låtar i huvudet, ett mentalt näsblod faktiskt, men det gick vägen tycker jag. Det är alltid lite ovant att kliva upp på en scen efter nästan ett års uppehåll, lite trevande i början, men ni välkomnar så varmt. Tack!
Torsdagen var en proper klubbspelning som flyttats ut rakt i solskenet, en hemmakväll tjugofem mil hemifrån.
Fredagen var också som en trång klubb fast i stort format. Det har varit en ära att få spela med Ian, Mattias, Boba och Robban (och Jerker också förstås, men den glädjen har jag oftare). Det känns som att glida fram i en mjuk skinnfåtölj i en lyxig van. Man åker bara med. Kompakt och i hög fart genom natten.
Lördagen bjöd på en scen som påminde om belgian blue. Den största jag sett, med tunga och storbildsskärmar och sidewalks. Men också den kanske största publik jag sett, i alla fall från en scen. Det var lättspelat och avslappnat på lördagskvällen. Det blev nästan familjärt efter tre dagar på samma festival. Och Miss Li kom. Och Borlänge bara sken och sken.
Fick tillfälle att spela en hel del låtar som jag inte spelar ofta. Det har varit en del spännande återupptäckter. Just nu är Söndag 13.3.99 min favorit.
Förövrigt såg jag fantastiska spelningar med Thåström, Mötley Crüe, The Sounds, Anna Ternheim, Perssons Pack och Håkan Hellström. Det var vad jag hann med. Missade en hel del förstås, men så blir det när man tar sig vatten över huvudet.
Nu börjar omladdningen inför Hultan. Ska träffa Snoddas imorn och friska upp några nästan tjugo år gamla slingor. Vi har träffats några gånger under våren och grävt ner oss i nostalgi, förundrats och glatts över att vi gjorde så konstiga låtar. Sist vi spelade var i augusti 94. Sist (och för första gången) på Stora Dansbanan i Hultsfred var 93. Minns inte så mycket av den spelningen, men det kanske kommer tillbaka på onsdag.
Vi som ses, vi ses. Vi som sågs – tack! En fin sommar och allt gott till er alla.
Lasse
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 | 7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 | 14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 | |||
20 |
21 | 22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 | 29 |
30 |
31 |
|||||
|