Solen steker, himlen är helblå och jag ska snart dra mig ut och sola.

Först tänkte jag bara berätta lite om mina nya inköp som jag vet att ni så gärna vill veta om. Den här gången är det teknik. Min nya egna laptop.

Papi ringde igår och sa att den äntligen kommit in, jag åkte tåg lite tidigare än vanligt från sunne för att fixa hem den idag. Lite små stressad var jag då det var först-till-kvarn som gällde eftersom det blivit fel med beställningen. Jag fick i alla fall min nya älskling med mig hem. Svart, stilren HP Pavilion dv6.

My new love är ruuulig. Webcamen har en hel del roliga effekter och jag tror jag gillar allt. Nykär kallas det nog.

Lite dålig tajming att köpa en laptop nu till sommaren kanske, när man bara ska vara ute och steka, men jag får leka lite nu och steka sen. Kvällar och nätter är priotid till lappisen, sen får du boka tid om du tänkt dig hitta på något. Tänk på att vara ute i tid bara, för min nya lappis tar upp muuuucho tid.

Nu ska jag ut och steka, btw; 21 grader i skuggan - det gillas (y) 

Se ya!

:*

Varför låter jag mig luras?

Ena sekunden funkar ingenting, jag kan inte stanna. Nästa sekund är det bättre igen, jag ler och kan vi kan ha ett någolunda normalt samtal.

Det kan inte fortsätta såhär. Jag försöker att inte se när det går sämre, jag försöker glömma det jobbiga och behålla det som är bra. Men det går inte, det har pågått för länge, jag är för trött.

Mitt leende känns inte längre äkta, mitt skratt har förändrats. Vem är jag? Vem håller jag på att bli? Mitt i alltihop tappar jag bort mig själv. Det får inte hända. Jag vill varken förlora mig själv eller de i min närhet. Men som det är nu kan det inte fortsätta.

Varför tror jag på er? Allt för många gånger har jag lurat mig själv. Jag inbillar mig själv att nu, Nu blir det bättre. Nu säger de att de ska försöka på riktigt, det ska förändras. Men händer det någonsin någonting? nej. Inte en endaste gång har den drastiska förändringen som vi alla väntat på inträffat. Inte en gång.

Jag vill inte låta mig luras mer. Jag ska inte låta mig luras mer. Nu är det bara en sak som gäller - förändring.

Jag tänker gå den enkla vägen för jag orkar inte kämpa mer. Jag låter er lösa det själva, hur ni gör det det lägger jag mig inte i. Bara ni inte låter oss lida mer.

Jag kan inte bo kvar här. Det går inte. Jag trivs inte.

Jag behöver förändring.

Han vet att han inte borde, att det är förbjuden mark. Ändå finns dragningen där, attraktionen går inte att dölja. Hon är nära honom, men ändå så långt bort.

Det var nästan ett år sen han såg henne för första gången. Deras blickar hade mötts en ljuv sommarnatt. Första gången han såg henne var känslan svag, men hans längtan efter henne hade växt för varje dag som gick. Han kunde sluta sina ögon och känna hennes doft som en smekning på sin kind. Hon var alltid i hans tankar, även fast hon inte borde.

Var det bara en fantasi han hade, är det allt han vill att det ska vara? eller finns det någonting mer som bara väntar på att få ta plats. Han vet inte, han vågar inte ta risken. Vad skulle hända om han lät känslan vinna, skulle det vara ett bedrövligt snesteg, eller skulle det vara hans framtid som kom ikapp honom.

En sak visste han, ett säkert äventyr är inget äventyr.