Det var längesen jag läste en bok. En hel bra bok som jag själv valt.

I höstas började jag med första Stieg Larsson boken "Män som hatar kvinnor" som mamma hade lånat hem från biblioteket. Men när jag kommit en bit i den kom en av mina lärare på att nu ska vi läsa en bok i skolan också! Tyvärr så funkar det inte att läsa två böcker samtidigt för mig, det blir bara fel och så blandar jag ihop dem och grejer. Så jag fick prioritera skolan och släppa taget om den omtalade Larsson boken.

Såhär i efterhand önskar jag nästan att jag hade struntat i skolan vid det tillfället. Alla som läst "Män som hatar kvinnor" säger att den är så fantastiskt bra, "bästa boken jag läst!" osv. Men jag kunde inte göra så. Det hade troligen inte varit så bra för mina betyg och blablabla.

Den boken vi hade hemma var som sagt lånad på biblioteket. Självklart hann lånet gå ut innan jag hann fortsätta på den (Mamma hade ju läst den innan så vi hade haft den ett tag) . Och gissa hur lång kön är på karlstads bibliotek nu, 12 personer! Tolv människor vill läsa den där nedrans boken. Den kommer aldrig bli min om jag ska vänta så länge. Jag kommer hinna bli gammal och rynkig innan det händer.

Som tur är finns det andra alternativ.Vi har faktiskt tvåan och trean hemma i pocket. Mamma var iväg och skulle köpa ettan också när vi hade bokrea i stan men den tog slut... Nu tror jag iofs att den kan vara tillbaka i butikerna. Något annat känns inte rimligt. Så, kanske ett besök till akademibokhandeln i veckan skulle vara något? Det kör vi på

:*

Jag orkar ingenting just nu. Min energi försvann med solen. Hela himlen är grå, färglös.

Likaså jag. Jag vet inte vad som händer. Jag hinner inte med, snälla sakta ner.

Ta mig härifrån

Johannes<3

Min pappa behöver hjälp. Så är det bara, jag har försökt gjort mitt. Nu är det någon annans tur, jag orkar inte ta på mig ansvaret längre. Jag släpper det här nu

Hela kvällen har han och mamma tjaffsat. Hela kvällen har han druckit. Hela kvällen har han klagat, skrikit och gråtit. Jag vill inte mer

snälla ta över

Bilder snurrar i mitt huvud på både det ena och det andra. Det är inte mycket jag förstår av det jag tänker för tillfället. För många skuggor, för mycket som hänt.

Men jag vet i alla fall att jag har mina människor.

Tack vänner för att ni finns, tack för allt ni gör och allt ni säger. Era leenden vill jag alltid ha, er vill jag alltid se och era ord vill jag alltid höra.

Sen vill jag bara säga att jag älskar min Johannes. Du är bäst älskling :*

Nu är det två timmar och fyra minuter kvar av mitt liv som sjuttonåring. Sen blir jag stor, eller större i alla fall.

Sist jag blev stor måste ha varit när jag blev 15, det var ju megacoolt. Byxmyndig och allt, fett. Innan det var det nog när jag började sjuan, ny skola, ny klass. Jag var megagrym. 10 år var ju ocksåen milstolpe. Då fick man en extra siffra och wao, det var kungligt. Fast jag tänkte nog inte så mycket på det då, det var nog roligare att få en massa presenter. Man får ju inte glömma 6års dagen heller, det är den jag minns bäst. Jag fick en prinsessklänning, tiara, prinsess-spel och inlines. Jag hade långt fint lockigt hår på den tiden också. Nu är det mest lockigt, och fint när det vill det.

 Två timmar till nästa milstolpe nu alltså. Mindre än det nu faktiskt. Det känns konstigt, jag kanske blir stor på riktigt nu. Det finns ju inte så många milstolpar kvar ändå. 20 är en självklar, systemet och vuxenlivet väntar. Sen  får det väl bli en trettioårskris 10 år senare, nästan ett måste. Efter det får det vara 50. Och då är det 20 långa år emellan.

Efter det då? ja, pensionen såklart. Och hundraårsjubileumet.

Jag kanske ska lugna mig lite, det känns som om jag går händelserna i förväg. 

Nu ska jag satsa på morgondagen. Det ska bli den bästa artonårsdagen någonsin

:*

Det är inte mycket tid till att blogga nu. Dagen har spenderats genom att städa huset och fixa inför fredag. Mikaels rum får bli soprummet för tillfället, allt det som står ivägen - eller som jag inte vågar slänga för att det är någon annans - slängs in där. Det börjar bli fullt. Det ska hållas låst på fredag kan jag ju lova iaf. Annars blir det bombnedslag...

Jag är grymt peppad måste jag säga. För er som inte hänger med i min egna lilla värld så kan jag berätta att jag fyller år på fredag. Och jag fyller inte bara år, som vilket annat år som helst - Jag fyller ARTON. 18 år. eighteen. fattaru kompis?

Imorgon har jag alltså min sista dag som sjuttonåring. Min sista dag som minderårig..

Oj, vad hemskt. Betyder det att jag måste växa upp och bli vuxen nu? Jag tänkte på det för ett tag sen. Fick lite 18års kris tror jag minsann. Men  det ska nog gå bra det här. Jag trorjag väntar lite med att växa upp. En sak i taget, efter fredag kan jag t ex själv fylla i alla papper från skolan där det står MÅLSMAN. Det är status mina vänner.

Nej, nu ska jag sova. Och njuta av min sista dag som omyndig innan the big day

:*

Det är den tredje maj idag. Och det innebär en hel massa saker.

Det innebär t ex att det är söndag, den första söndagen i maj. Det är John och Jane som har namnsdag, så passa på att gratta de ni känner med de namnen. Det är även 40 dagar kvar till sommarlov, alltid något att vara glad för.

Men höjdpunkterna för den här dagen, det är ändå två saker. Två saker som man kan hitta i min fina skolkalender. Ett: jag fyller år om fem ynka dagar(!) det är fett. Det är coolt. Jag blir stor, och fett cool. Två: Idag, på just den här dagen; den tredje maj fyller någon år. Säkert flera, säkert flera tusen. Men vad jag vet känner jag bara en av dessa tusen. Och i min kalender står det att hon heter Ronja Karlsson Dahlgren. Därför tycker jag att vi alla ställer oss upp för att fira denna stora dag, ronja blir nämligen lika stor som jag blir om fem dagar (kom ihåg det) hela 18 år. Fett cool alltså!

Och självklart ska Ronja få ett fyrfaldigt leve för.. ja henne själv (y) Hipp hipp, HURRA, HURRA, HURRA, HURRAAAAAAAA!

Grattis Ronja, finally fett cool
we all love you hun.

:*