Nu är det två timmar och fyra minuter kvar av mitt liv som sjuttonåring. Sen blir jag stor, eller större i alla fall.

Sist jag blev stor måste ha varit när jag blev 15, det var ju megacoolt. Byxmyndig och allt, fett. Innan det var det nog när jag började sjuan, ny skola, ny klass. Jag var megagrym. 10 år var ju ocksåen milstolpe. Då fick man en extra siffra och wao, det var kungligt. Fast jag tänkte nog inte så mycket på det då, det var nog roligare att få en massa presenter. Man får ju inte glömma 6års dagen heller, det är den jag minns bäst. Jag fick en prinsessklänning, tiara, prinsess-spel och inlines. Jag hade långt fint lockigt hår på den tiden också. Nu är det mest lockigt, och fint när det vill det.

 Två timmar till nästa milstolpe nu alltså. Mindre än det nu faktiskt. Det känns konstigt, jag kanske blir stor på riktigt nu. Det finns ju inte så många milstolpar kvar ändå. 20 är en självklar, systemet och vuxenlivet väntar. Sen  får det väl bli en trettioårskris 10 år senare, nästan ett måste. Efter det får det vara 50. Och då är det 20 långa år emellan.

Efter det då? ja, pensionen såklart. Och hundraårsjubileumet.

Jag kanske ska lugna mig lite, det känns som om jag går händelserna i förväg. 

Nu ska jag satsa på morgondagen. Det ska bli den bästa artonårsdagen någonsin

:*