Grey's anatomy har en förmåga att alltid få mig till tårar, ibland en gång ibland flera. Idag var det flera. Det är inte bara ett program i mina ögon längre. Det berör, jag känner, jag sörjer, jag glädjs med karaktärerna.

Och hur rätt har inte Meredith när hon konstaterar hur viktigt det är att ta vara på livet, att hjälpa varandra upp från det djupaste av alla djupa, svåra problem och känna med de nära.

"Ta vara på livet, bestäm över ditt liv
innan någon annan gör det åt dig"

tänkvärda ord från någon jag inte vet vem

"Ta de chanser du får, du vet aldrig när nästa kommer"
Ett viktigt tänk, från min farmor.

Börja tänk nu människor. Börja lev

:*

Åh, just det jag kanske glömde berätta - jag körde halkbanan idag!

Kul till slut men nervöst till tusen innan, totaly värt

:*

Egentligen har jag varken tid, ork eller lust att skriva något. Jag har en massa saker jag borde göra, en hel del måsten och lite, lite saker som jag vill göra. Det går inte ihop. För just nu, just den här veckan har jag ingen lust med någonting alls. Jag är lat den här veckan, jag hoppade träningen igår för shopping och idag äter jag kladdkakesmet. Vart är jag på väg? en till svacka kanske, nej tack. Skolarbetet går okej, det är resten jag inte orkar med. Städa, träna, inte ens vara ute orkar jag. För tillfället skulle jag helst gå och lägga mig ett tag nu, köra en powernap tills något päron kommer hem och sen full fart till stallet.

Men jag antar att jag lär bli kvar här. Duktiga jag

:*