Direktlänk till inlägg 19 april 2009
Helgen har verkligen gått upp och ner. Jag bakis är inte och leka med, eller kanske mer mig trött och grinig, för bakis är inte så ofta jag blir ordentligt.
Men det är synd att det ska bli som det tillslut blir ändå. Nu slutade min helg väldigt bra ändå tack vare mina stodene vännor, men det ligger ändå nära, det är inte så att jag inte tänkt på allt hela dagen. Det är inte kul, inte kul alls. Jag förstår inte att du inte kan förstå mig. Visst ibland kan det vara svårt, det vet jag. Men hur många gånger ska jag förklara varför ditt flin - ditt skratt åt mig - gör så ont?
Nu hade jag tur att jag inte behövde tänka på det alldeles för mycket i allafall. Trevligt sällskap och grillning väntade när jag kom hem, skratt och spel, kladd och knas. Men kul var det, och välbehövligt för mig. Tack folket:)
Stå ut med mig,
Jag behöver dig v
:*
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 |
|||||
6 | 7 | 8 | 9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 | 14 |
15 | 16 | 17 | 18 |
19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 | 30 | ||||||
|