Helgen har verkligen gått upp och ner. Jag bakis är inte och leka med, eller kanske mer mig trött och grinig, för bakis är inte så ofta jag blir ordentligt.

Men det är synd att det ska bli som det tillslut blir ändå. Nu slutade min helg väldigt bra ändå tack vare mina stodene vännor, men det ligger ändå nära, det är inte så att jag inte tänkt på allt hela dagen. Det är inte kul, inte kul alls. Jag förstår inte att du inte kan förstå mig. Visst ibland kan det vara svårt, det vet jag. Men hur många gånger ska jag förklara varför ditt flin - ditt skratt åt mig - gör så ont?

Nu hade jag tur att jag inte behövde tänka på det alldeles för mycket i allafall. Trevligt sällskap och grillning väntade när jag kom hem, skratt och spel, kladd och knas. Men kul var det, och välbehövligt för mig. Tack folket:)

Stå ut med mig,
Jag behöver dig v

:*