Ni var inte så duktiga på att kommentera ändå. 14 besökare och inte en enda skriver. Varför är det så svårt? jag är ju bara lite nyfiken...

:*

Jag har kommit med en liten snilleblixt.

I veckan som gick mötte jag en bloggskrivare, jag kommenterade att jag gillade vad han skrev och han blev glad. Till min förvåning hade han ingen aning om att jag läste hans blogg.

Egentligen borde jag ha förstått det, jag har aldrig tidigare pratat med människan och jag har heller aldrig kommenterat dennes blogg. Ändå kändes det konstigt att han inte visste, jag är ju så van att läsa den att det känns som om jag känner människan genom det han skriver.

Jag läser många andras bloggar också och nu tänkte jag komma ut med dessa. Ni kan ta det som bekännelser, tips, eller bara strunt. Välj själv!

Ett ögonblick - Beatrice Fernlöfs blogg som jag läser för att hålla mig uppdaterad, vi träffas dagligen men pratar inte alltid om allt som händer, det skulle ta fööööör lång tid. Då är det bra med en blogg.

You and me wont be unhappy - Linn Fridéns blogg som alltid är underhållande. vare sig det är vardagliga eller mer speciella saker. Hon skriver bra helt enkelt, och får allt att vara intressant!

Månens glada äventyr - Bloggskrivaren jag nämnde. Alltid kul läsning!

Tillfälliga tidsmaskiner och magiska märkpennor - Oskar Nyströms blogg som ligger lite på is. Synd säger jag för det var den första bloggen jag fastnade för. Jag måste nog medge att han hade en stor del i att jag började blogga, tack!

Hon kommer från främmande vidder - Pernilla Salo skriver ärligt, bra och med inlevelse. Vardag blandat med ljupare tankar gör hennes blogg till en höjdare.

Malin - om vad som händer i mitt liv - Malin Sjöbergs blogg. Ska jag vara ärlig så var det roligare förut, tätare och längre inlägg istället för små rader. Men det går i perioder, det gör det verkligen för mig också. Och jag tittar fortfarande in hos malin, det är värt.

Tove Teijler - En blogg med både text och bild. Och Tove är duktig på båda vilket gör det kul att kika in trots nystart typ tio gånger;)

Bloggen du klarar dig utan - även detta en blogg jag följt ett tag. Det är kul att läsa då författaren inte är i min älder precis. Jag började nog läsa den någon gång efter att Oskar tipsat om den på sin blogg. Mer säger jag inte, för han säger sig vilja vara anonym..

Blondinbella - Lite pinsamt är det att bekänna. Men ja, jag läser hennes blogg. Jag vet egentligen inte varför, det är verkligen onödigt vetande att hon köpt en ny mössa, eller åt grekisk sallad till lunch. Men jag är fast.

En sista blogg som jag saknar, det är karlstadbloggen. Ctothej! Jag har skrivit om den förut men den hänger fortfarande kvar. Många hatade den, jag tyckte väl om den för att jag inte var med på den. Det var kul skvaller, men allt bra måste väl ta slut det också. Synd, verkligen synd.

Så, nu har ni fått min bekännelse. Dags för er tur!

Jag vet inte vilka ni är som läser, en del kanske men långt ifrån alla. 20-30 besökare per dag - Vem är du? Skriv en liten kommentar vetja! säg hej, skriv något om bloggen eller lämna bara namn.

Jag är nyfiken!

Puss
:*

Får jag skylla på dig när min dator är dum mot mig? För jag måste vara arg på någon, datorn kan jag inte göra så mycket mer än slå sönder, och då är det fortfarande jag som får ut för det. Så vill du komma hit och vara min slagpåse?

Jag får verkligen tuppjuck på min dator ibland (tekniskt sett är den inte min men vi skiter i tekniska saker nu). Den stängde ner internet, plupp! bara sådär. Då blev jag inte glad vill jag lova, mindre fina ord hoppade visst ur mig och det var nära att tangentbordet fick sig en omgång.

Jag skrev ingen blogg vid tillfället, som tur var. Hade jag gjort det hade nog tangentbordet fått lida. Och jag hade inte somnat gott ikväll.

Så mycket påverkar det mig ibland. Jag blir så störd på att det inte alls blir som jag vill att en hel dag kan förstöras. Nu har jag tagit vid åtgärder, och jag sparar i Word lite då och då. Känns skönt med en livlina.

Nu ska jag leva vidare mitt liv, tänkte bara klaga av mig lite.
Puss

Din helg kanske inte är slut än, men min är det.

Så fort min älskling stängde dörren om sig och försvann ut i snön tog min helg slut. Nu är det inge kul länge. Bara jobb kvar av helgen, och jag är inte glad. Grinig och dum har jag varit också. Förlåt

För första gången i mit liv vill jag ha måndag. Jag vill ha ny vecka och ny start,  börja om, andas in,ta det lugnt.

Och jag vill inte jobba. Jag vill sova och glömma dåliga stunder.

Vi kör väl en puss på det ändå kanske
:*

Jag vet att inte alla tycker om kent. Jag vet att många hatar kent.

Själv älskar jag kent. Musiken är som en medicin vid vissa tillfällen, den får mig att må bra. Jag har sagt det så många gånger förut med det tåls att upprepas. Musiken för mig är något som betyder så otroligt mycket. Den har hjälp mig, den har byggt upp mig, den är en del av mig.

Just därför har jag svårt att ta kritik när det gäller musiken. Egentligen borde jag vara rätt bra på det med tanke på hur många det är som har negativa åsikter om den, och visst jag kan strunta i vad folk säger. I de flesta fall bryr jag mig inte alls. Men när det kommer till någon som står mig nära som kommenterar, flinar och hånar, då blir det så mycket svårare.

Du förstår inte hur mycket musiken betyder för mig!

Jag är van att dela musiken med de närmsta. De allra flesta "tål" min smak, en del delar min kärlek till den och andra tycker att den är helt ok. Jag vill att det ska vara så. Måste det verkligen vara så svårt att bara acceptera? för min skull?

Jag vet inte ja. Tiden får väl visa vägen.

:*

Gårdagens inklipp blev inte så mycket mer än ett inklipp. Egentligen tänkte jag kommentera det riktigt ordentligt och förklara hur jädrans kul det verkligen är, men det hann jag inte med. Dessutom kom jag inte på något bra att skriva, jag tycker att texten talar för sig självt.

Kul är det i alla fall. Speciellt för de som var med. Men passa på och läs även om du inte är en av dom!

:*

Festivalberättelsen 1

Med start från idag torsdag så kommer vi att presentera de tre bästa/roligaste/finaste festivalhistorierna vi fått inskickade till oss!

Idag får vi en händelse berättad för oss som vi förmodligen alla har en koppling till på något vis... Bilden är tagen ur Arvikas arkiv.

Campingstolen, den kära campingstolen.
Underbart vacker, blå & vitrandig. En tradition för mig sommartid. Bästa köpet ever, och självklart delaktig på Arvikafestivalen.

Ja satt i den jättebakfull, ja åt i den, ja sov i den, den var med mig överallt. Jag badade med den, ja hånglade i den. Jag till och med hånglade MED den.
En tur till Jysk, torsdagsförmiddagen på Arvika-07. Ett klart mål: campingstol.
Kliver in genom portarna, jag minns det som igår. Letar runt lite, nyfiken, uppjagad, taggad & förväntansfull.
Går ett varv i lokalen, har de inga? Sen skådar jag himmelriket! Yes! Faller pladask för min nya kärlek.

Back on stage, åtminstånde campingen.
Förmiddagen närmar sig eftermiddagen. Band börjar spela, livet har startat!
Stolen var mitt stöd, no matter what.
Men de starkaste minnena är ändå från Arvika 08. Stekande s(t)ol, lättklätt & UNDERBAR stämning.
Man lever återigen livet. Kvällarna är de bästa i ens liv, man dansar, kopplar av i stolen och pratar med världens skönaste folk.

Sista natten med gänget kommer. Lördagnatt. Bandaren på högsta volym, solnedgång, varm öl & mycket folk vid vårat camp Misslyckade mafiosos. Arvika visar helt klart sin bästa sida.
Campingstolen visar prov på kvalité, då 2 granntjejer inte vill sitta på backen, utan hellre mitt knä.
Kvällen fortgår, festivalen närmar sig sitt slut. DÅ, då händer de ofattbara. Ännu en person kommer i mitt knä.
4personer.. Stolen ger vika, vi kastas handlöst bakåt.
KATASTROF! Paniken sprider sig, jag är inte långt från att hyperventilera.
Några personer går precis förbi då detta inträffar. Mina blivande hjältar, idoler. De inser allvaret. En av dem går fram till mig, tröstar mig och gör en gärning av sällan skådat slag. Min ordvokabulär räcker inte till att beskriva tacksamheten av den solidaritet han visade mig.

Hemma på hedersplatsen på väggen hänger tyget av min allra första, kära stol som gick sönder.
Under den står en blåblommig Campingstol. Stolen jag fick av den mest barmhärtiga person jag träffat. TACK!

Simon "KAVIAR" Hammarström

 så jäkla klockrent! :D

Mina dagar blandas av flumm, skratt och allvar.

Jag vaknade imorse och bara log. Jag vet inte varför, men jag log ändå. Jag vet att några av mina vänner har problem och alla är inte lika glada som jag, men jag är ändå glad över att jag har dem som vänner. För nu har jag chansen att hjälpa dem igenom det.

På radion har det precis pratats en hel del om misshandel, både på kvinnor, män och barn. Fysiskt och psykiskt. Klart att det berör, jag vet en hel del om psykisk misshandel och det var intressant att lyssna. Men det fick mig ändå inte att bryta ihop, eller bli mindre glad för dagen.

Kanske beror det på att min papi där nere har dragit på sig hörlurarna och går runt och sjunger med den allra vackraste stämman till Ulf Lundell?

Eller kanske är det för att Johannes my love kommer och myser senare idag?

Det kan också bero på att jag börjar 12.40 idag, har lite svenska sen drar jag vidare till kmti för bedömning av knäet, och sen slutligen till tingvlla trafikskola för att fixa paket, vad tror du?

Själv tror jag att det är en alldeles underbar mix av allt det här. Lite sjönsång, kärlek och allmän lycka.

Puss på det

:*