Festivalberättelsen 1

Med start från idag torsdag så kommer vi att presentera de tre bästa/roligaste/finaste festivalhistorierna vi fått inskickade till oss!

Idag får vi en händelse berättad för oss som vi förmodligen alla har en koppling till på något vis... Bilden är tagen ur Arvikas arkiv.

Campingstolen, den kära campingstolen.
Underbart vacker, blå & vitrandig. En tradition för mig sommartid. Bästa köpet ever, och självklart delaktig på Arvikafestivalen.

Ja satt i den jättebakfull, ja åt i den, ja sov i den, den var med mig överallt. Jag badade med den, ja hånglade i den. Jag till och med hånglade MED den.
En tur till Jysk, torsdagsförmiddagen på Arvika-07. Ett klart mål: campingstol.
Kliver in genom portarna, jag minns det som igår. Letar runt lite, nyfiken, uppjagad, taggad & förväntansfull.
Går ett varv i lokalen, har de inga? Sen skådar jag himmelriket! Yes! Faller pladask för min nya kärlek.

Back on stage, åtminstånde campingen.
Förmiddagen närmar sig eftermiddagen. Band börjar spela, livet har startat!
Stolen var mitt stöd, no matter what.
Men de starkaste minnena är ändå från Arvika 08. Stekande s(t)ol, lättklätt & UNDERBAR stämning.
Man lever återigen livet. Kvällarna är de bästa i ens liv, man dansar, kopplar av i stolen och pratar med världens skönaste folk.

Sista natten med gänget kommer. Lördagnatt. Bandaren på högsta volym, solnedgång, varm öl & mycket folk vid vårat camp Misslyckade mafiosos. Arvika visar helt klart sin bästa sida.
Campingstolen visar prov på kvalité, då 2 granntjejer inte vill sitta på backen, utan hellre mitt knä.
Kvällen fortgår, festivalen närmar sig sitt slut. DÅ, då händer de ofattbara. Ännu en person kommer i mitt knä.
4personer.. Stolen ger vika, vi kastas handlöst bakåt.
KATASTROF! Paniken sprider sig, jag är inte långt från att hyperventilera.
Några personer går precis förbi då detta inträffar. Mina blivande hjältar, idoler. De inser allvaret. En av dem går fram till mig, tröstar mig och gör en gärning av sällan skådat slag. Min ordvokabulär räcker inte till att beskriva tacksamheten av den solidaritet han visade mig.

Hemma på hedersplatsen på väggen hänger tyget av min allra första, kära stol som gick sönder.
Under den står en blåblommig Campingstol. Stolen jag fick av den mest barmhärtiga person jag träffat. TACK!

Simon "KAVIAR" Hammarström

 så jäkla klockrent! :D

Mina dagar blandas av flumm, skratt och allvar.

Jag vaknade imorse och bara log. Jag vet inte varför, men jag log ändå. Jag vet att några av mina vänner har problem och alla är inte lika glada som jag, men jag är ändå glad över att jag har dem som vänner. För nu har jag chansen att hjälpa dem igenom det.

På radion har det precis pratats en hel del om misshandel, både på kvinnor, män och barn. Fysiskt och psykiskt. Klart att det berör, jag vet en hel del om psykisk misshandel och det var intressant att lyssna. Men det fick mig ändå inte att bryta ihop, eller bli mindre glad för dagen.

Kanske beror det på att min papi där nere har dragit på sig hörlurarna och går runt och sjunger med den allra vackraste stämman till Ulf Lundell?

Eller kanske är det för att Johannes my love kommer och myser senare idag?

Det kan också bero på att jag börjar 12.40 idag, har lite svenska sen drar jag vidare till kmti för bedömning av knäet, och sen slutligen till tingvlla trafikskola för att fixa paket, vad tror du?

Själv tror jag att det är en alldeles underbar mix av allt det här. Lite sjönsång, kärlek och allmän lycka.

Puss på det

:*