Direktlänk till inlägg 22 januari 2009
Rädsla bottnar i okunnighet. Att inte veta vad som kommer. Det har jag lärt av en muntlig presentation jag hade förra året i svenska när jag pratade om just rädsla.
Nu är jag rädd. Riktigt jävla nervös, ursäkta fula ord.
Men jag är det, på riktigt. Jag sitter i skolan och det är bara några timmar kvar tills jag ska till en pratmänniska med mina päron och p-r-a-t-a.
Jag har varit där förr. Voops, nu kom någon fram som jag inte sagt tidigare. Men så är det i alla fall. Och jag är rädd för hur det kommer bli, hur blir det sen hur blir det då. Hur blir allting?
Jag vill bara fly härifrån.
jag vill flyga iväg någonstans och aldrig komma tillbaka.
Jag vill i alla fall flytta in till stan.
Bästa dagen idag va. Not.
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | ||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 | |||
12 |
13 |
14 | 15 |
16 |
17 | 18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 | 23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 | 31 |
||||
|