Kvällens andra inlägg.

Kvällens andra ämne.

Om ni sen jämför vad det här inlägget kommer handla om med mitt förra så kanske ni förstår hur mina tankar verkligen kan flyga iväg någon annanstans mitt i en tanke.

Vad som komma skall är egentligen aningen tabu. Åtminstånde känns det så. Men det kanske bara är jag som är lite bakom.

Än en gång så handlar det om något jag tror mig ha snappat upp från radion.

Kungahuset. Djupt ämne, verkligen.. Det kan det faktiskt vara. Det finns ändå en del disskutioner om vårt kära monarkiland. Är det verkligen nödvändigt med ett kungahus när det enda kungligheterna ändå gör är att sitta och se söta ut. Och ibland vinka lite lätt genom att sakta röra handen som ett roder. Nej usch, så får man inte skriva. Förolämpa vårt lands stoltheter. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt.

Nu låter det visst som om jag är emot monarkin. Det är jag faktiskt inte. Jag gillar tryggheten och symboliken som finns genom vårt monarkistyre.

Men nu till själva funderingen. Pang på bara! Vad händer med vårt älskade kungahus om näste tronföljare är homosexuell? Jag menar, gaygiftemål är inte tillåtet i Sverige. Eller är det det..? Skulle det kanske bli det om situationen blir sådan? Är det det som behövs för att folk ska förstå att man får älska vem man vill?

Själv tror jag att detta skulle medföra en mindre skandal. Eh, mindra va. Jag tror en stor del av sveriges befolkning skulle rasa mot kungahuset. Och tänk bara att vara den som kommer ut med en sådan grej. Om det är jobbigt för en vanlig svenne, hur skulle då en tronarvinge känna sig?

Vem vet, rädslan kanske är så stor att personen i fråga inte skulle våga berätta. Kanske är de senaste generationerna kungligheter homosexuella, utan att ha vågat komma ut med det.

Det vet varken du eller jag.

Idag tror jag minsann jag såg den vackraste stjärnhimlen någonsin.

Det var så underbart vackert, den mörka himlen syndes knappt under det tjocka täcket av stjärnor.

Jag var ute och red i skogen. Men det var inte enkelt att koncentrera sig på ridningen när min blick vandrade uppåt skyn mest hela tiden. Stjärnorna stal min uppmärksamhet. Det bästa med hela upplevelsen, förutom att själv sakta skritta genom skogen med den utsikten - var när jag kom till de öppna ängarna. Det var en känsla som verkligen fångade mig.

Tänk dig att himlen öppnar sig för dig. Nästintill den känslan fick jag.

Alla träd försvinner runt om, det är helt vindstilla, helt tyst. Det enda som lyser upp den smala skogsvägen är pannlampan på hjälmen.

Fast jag blev så uppslukad av helheten att jag släckte lampan så fort jag kom ut ur skogen. Det var verkligen som bilderna man kan hitta om man söker på google. Det var som det man ser på tv.

Det var inte som det jag brukar se vanligtvis när jag rider runt i våra värmlänska skogar i alla fall.

Vilken kväll

:*

Kan någon få mig att förstå att jag börjar tio över nio på tisdagar. Inte halv nio. Och kanske kan någon komma och väcka mig en onsdag som denna. När jag försover mig en timme. Kanske kan någon också ta med mig långt härifrån så jag slipper gå upp överhuvudtaget. Jag vill ha lov igen, jag vill ha sommarlov nu. Men äsch, det är ju bara ett halvår kvar. Det går nog fort...