Oj vad jag är optimistisk! Jag imponerar verkligen mig själv. Not.

Men ibland behövs det, att skriva precis det som kommer, utan att tänka. För det har jag lärt mig i skolan, sådeså!

Det var alltså ett sånt inlägg som jag publicerade alldeles nyss, ett inlägg vars innehåll som nästan skrämmer mig. Eftersom jag inte riktigt vet varifrån tankarna kommer. Vad är det som är jobbigt? jo förstås hemma, som alltid. Men det är inte det jag känner av nu..

Så, vad är det då, problem med pojkvännen? Nej, inte vad jag vet. Bråk med en kär vän kanske? nej, inte det heller.. Men det är mycket jobbigt runt om. Kanske är det det. Andras problem som hamnar hos mig, som jag tar på mig. Jag får dåligt samvete när jag inte kan reda ut det åt dem. Jag vill finnas där men sen sviker jag ändå. Jag vet inte vad jag ska göra för att hjälpa.

Det kan vara det, eller så är det bara tristess. Jag har en hel ledig söndag -fram till fyra. Och än så länge har jag inte gjort ett jota. -Hej jag har ett liv!

:*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...