Direktlänk till inlägg 26 november 2008
Ibland blir jag så sjukt trött på Karlstads alla busschafförer. Eller inte alla, men de som inte hälsar, de som suckar åt en när kortet krånglar, de som är allmänt tråkiga och otrevliga helt enkelt.
Igår när jag var på väg till stan och jobbet så kördes bussen av en sådan människa. Jag tänkte inte så värst mycket på det till en början, det är ändå många som inte hälsar när man går på. Det som förändrade min syn på den här busschauffören var när bussen stannade vid Skåre herrgård för att en kvinna skulle stiga på. Jag vet inte riktigt vad som hände och vad de sa men jag kan tänka mig att det var så att kvinnan hade "fel pengar". Ni förstår, här i Karlstad duger det inte med vanliga pengar. Här ska varje människa ha en extra liten plånbok där vi lägger våra busspengar för att allt ska bli så bra som möjligt för våra älskade busschaufförer. Jag som skolungdom te.x måste ha exakt elva kronor om jag ska betala kontant. Annars kan det hända att jag inte får åka med. Tack gud för busskort.
Den här kvinnan då som gick på, hon hade som sagt fel pengar. Men det var inte nog där. Det blev ett jädrans liv fram vid ratten. Chauffören och kvinnan tjafsade ordentligt. Det var något med en massa växel också, ingen ville ha de små pengarna som jag antar att kvinnan egentligen skulle ha. Chauffören spottade ut något om att de inte är växlingsautomater och att hon borde haft jämna pengar om hon ville åka med. Kvinnan kontrade med "pengar som pengar", bra sagt. Så har man själv tänkt så många gånger när de klagat på fel pengar. Det slutade med att hon fick åka med i alla fall. Men växeln som blivit kvar, den ville ingen av dem ha, så den åkte ut genom framdörrarna.
Idiotiskt säger jag. Pengar som pengar herregud, precis som hon sa.
Usch. Efter detta var jag ännu mindre pepp för jobb, stackars människa.
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | |||
17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
|||
|