Direktlänk till inlägg 16 november 2008
Så förbannat arg är jag. Ilskan kokar inom mig. Så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vet inte hur jag ska få er att förstå. Den här känslan är ny för mig. På ett sätt. För nu är jag chanslös. Jag kan inte göra någonting längre. Bara vänta. Vänta eller strunta i det, eller både och samtidigt.
Det var party hos Linnea igår. Lugnt till en början, lite för lugnt.. Sen kom folket, blandat var det och massa skoj. Jag minns att jag sa till Linnea att det här måste vara årets fest. Så tyckte jag då, för jag var så förbannat glad. Men sekunder efter det vände allt. Paniken kom, tårarna och ilskan. På bara några minute hade årets kväll vänts till årets sämsta för mig. Vi hade ju så kul, varför var det tvunget att förstöras?
Min mobil var borta. Den hade legat på laddning i linneas säng. Jag hade kollat till den med jämna mellanrum under kvällen. Men nu hade jag tappat kollen. Det var längesen jag tittade till om det hänt något, om jag kanske fått ett sms eller missat ett samtal. När jag då skulle göra det fanns den inte där. Jag visste direkt att det var något som var fel. Jag hade inte flyttat på den, för den låg ju på laddning. Och då flyttar jag den inte. Jag lånade direkt en annan mobil och ringde. Då kom paniken - den var avstängd.
Borta. Min älskling. Alla kanske inte förstår hur något materialiskt kan betyda så mycket. Men min mobil är viktig för mig. Jag har inte varit utan den sen jag köpte den i våras. Jag har inte varit utan mobil sen jag fick min första i mellanstadiet. Jag har sparade sms på min mobil, sms som betyder. jag har ljudklipp från kentkonserter, jag har - nej jag hade alla kontakter på simkortet. Nu är allt borta. Jag kan inte vara glad. Jag kan knappt le. Det enda som gör mig lite gladare är att jag ska köpa en ny, likadan. Röd och fin...
Men den nya kommer inte ha sms:en som jag sparat, ljudklippen kommer inte finnas där och kontaktlistan, den måste byggas upp på nytt. Min älskade Astronaut, kom tillbaka.
Har du sett eller hört något om en Samsung U600, röd, ultra edition. hör av dig.
Jag måste förresten tacka alla som hjälpte mig att leta igår, och alla som var där och stöttade. Det låter fånigt, men den där mobilen var inte bara en mobil. Det var min baby.
Tack alla, ni är GULD!
:*
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 | 5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | |||
17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
|||
|