Destiny.

Allt här i livet har någon koppling till det. Ödet.

Ödet styr livet. Ödet bestämer att nu går du åt vänster istället för höger som du verkligen tänkte göra.

Ödet bestämmer att du faktiskt vill ha den där söta mössan, ja det är nog en bra mössa, det säger ödet.

Ödet bestämmer att du gör det du kanske egentligen inte tycker är så bra att göra. Typ som läxor och plugg till prov. Men ödet bestämmer också att det är bäst att lämna det till sista dagen, alltihop. Det är bäst för det har ödet bestämt.

Ödet bestämmer. Som den där ljumma sommarnatten i Juli. Ödet bestämmde att din underbart söta kompis inte skulle må så bra. Kanske rent ut sagt förjävligt. Och kanske var hon inte riktigt lika söt när hon spydde ner sina skor. Men ödet vet att man inte bara kan gå och pissa på folk. De måste få något tillbaka också när det vart så synd om dem. Och det fick min söta lilla kompis. Hon fick två nya vänner. Varav en visade sig vara en rikigt skatt för min lilla pärla. Och den andra visade sig visst vara en riktig underbar liten varelse, som jag visst tycker om va. Se där! det är väl bara att tacka och bocka antar jag. Nu har min vän fått flera nya vänner. Inte p.g.a att hon mått dåligt igen, utan det bara blev så ändå. Ibland är ödet bra snällt.

Ödet tar sin egna väg. Den är förutbestämd, men kanske. Kanske kan du vägleda ödet någongång då och då. Fast det är förstås också redan bestämt. Så det kan du egentligen inte.

Jag tycker om att lyssna på ödet. Att tro på det. Det är så jag lever mitt liv.

Tänk dig att något går dåligt. Vad kan hjälpa bättre än att veta att det som just hänt, var förutbestämt? Det är min tröst i alla tider, bra och dåliga.

Jämt.  Och det är underbart att veta att det är så det är. Jag vet att det är så. För det är så jag lever.

Ödet är min vän

:*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...