Direktlänk till inlägg 8 oktober 2008
Att vara barn.
Det är många som längtar tillbaka till barndomen. Det har de sagt till mig, faktiskt. Till dagis, mellanmål, vilostund och puss-kacken. Och jag är en av dem. Barndomen, att vara liten och inte ha några krav. Det känns som en dröm när man nu börjar nå allvaret. Gymnasiet, viktiga betyg, massor att lära sig. Jag vill leva ett kravlöst liv. Utan en massa press från omgivningen. Att leva bland lek, skoj och stoj. Ibland vill jag bara inte växa upp. Tänk förskolan. Dagis, som vi sa på den tiden. Guns sparrissoppa med korvbitar. Lucia där ingen brydde sig om hur bra eller dåligt du sjöng. Påsk, med pyssel och utklädning. Ibland längtar jag fruktansvärt mycket tillbaka.
Men då tänker jag på vad jag har nu istället. Då tänker jag på Min Johannes. På Bea, Linnéa och Carro. På Elin, Viola, Gabriel, Peter, Emil, Martin, Josef, på stodene-ligan. På alla bra stunder vi nu har. Och på framtiden.
Alla ska vi växa upp. Och livet går vidare. Ödet bestämmer vår väg. Och det måste vi låta det göra.
Ibland är jag bra glad att jag växt upp ändå.
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 | |||||
6 |
7 | 8 | 9 |
10 | 11 |
12 |
|||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 |
19 |
|||
20 | 21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 | 28 |
29 |
30 | 31 |
|||||
|