Direktlänk till inlägg 2 oktober 2008
Jag skrev om en Elin. Jag skrev om en Elin. Men menade innerst inne en annan. Orden stämde nästintill. Men inte fullkomligt.
Elin. En vän som står mig nära. Jag får helt enkelt börja om.
Elin är till synes alltid glad. Alltid. Till utsidan. Hon kan dölja sina känslor väl, sina problem. Och det är inte alltid hon berättar. Det var nästan aldrig. Något som man helst inte vill dela, som man inte vill ha. Det är det som dragit ihop oss mer och mer. Utifrån något tragiskt har något bra växt fram. Något väldigt bra. Nu kan vi prata mer, jag och Elin.
Elin må bo flera meter, kilometer bort. Men hon är alltid nära ändå. Det är inget blask jag säger för att det låter bra. Det är så det är. Vi bråkar, jag och Elin. Vi kan göra det mycket, i perioder. Men vi vet vart vi har varandra.
Vi delar något eget.
Det är så jag känner.
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 |
5 | |||||
6 |
7 | 8 | 9 |
10 | 11 |
12 |
|||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 |
18 |
19 |
|||
20 | 21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
26 |
|||
27 | 28 |
29 |
30 | 31 |
|||||
|