Det är inte lätt när det är svårt.

Kloka ord från jag vet inte vem.

Klockan är 10.30 och här sitter jag i skolan framför en dator. Det är textkommunikation på schemat hela förmiddagen. Det inte roligt. Inte idag. I morse var vi på en presskonferens om en brand i mitticity. Och nej, det har inte hänt. Det är påhittat för att vi nu ska skriva en artikel om det.

Men det går inte bra för mig. Det gick inte bra för mig igår heller. Jag har ingen motivation. Jag har ingen lust alls. Jag vill skriva fritt! Jag vill blogga, jag vill flumma, jag vill skriva flytande härliga texter utan några som helst krav.

Det vi nu gör är helt tvärt om. Det är journalistik; hur, när, var,varför, vem etc. Det är inte flummig eller fritt, det är nämligen betygsgrundande. Inte precis krav-fritt alltså.

Det som gör det hela så frustrerande är inte enbart det jag redan nämt. Nej, det är även tanken om att vissa inte är här, och just nu inte känner pressen. Vissa ligger hemma och myser, andra sover. Det är resterande HIV-gänget jag snackar om. Jag och Carro, vi sitter i skolan och skriver. Vi är duktiga. Det är jobbigt.

Jag kunde också valt att stanna hemma. Och det var nära att jag gjorde det, men sen blev det bara inte så. Och jobbigare blev det när jag fick träffa Johannes i ungefär 20 minuter. Och nu vet jag att han är kvar någonstans i karlstad. Och jag sitter här. Det känns inte rätt på något sätt.

Men det är väl bara att göra det bästa av situationen. Skriver jag mycket nu så slipper jag göra det en annan gång. Suck, det tar emot. Men så får det vara. Eller! (i) Eller så gör jag så att jag tar en liten rast nu.. En liten rast på kanske två timmar? Det känns helt okej att göra det nu när jag ändå inte kan skriva något vettigt på artikeln. Jag ska tänka på saken så får vi se hur det blir. Men jag vet vad det lutar åt...

:*

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...