Morgondagens datum skrämmer många. Det är inte på något sätt som fredag den trettonde, ändå är folk rädda. Särskilt människor i åldern tretton till arton. Vad är det som är så hemsk då? jo, det är första skoldagen på terminen.

Mina tankar är många för tillfället. Det ska bli kul att träffa klassen igen, definitivt. Och det ska bli skönt att omslutas av människor dagarna i ända, faktiskt. För jag gillar folk, och jag gillar vimmel. Så det blir bra. Sen ska det bli grymt kul med nya ettor! Små 92:or som inte vet vart dom ska ta vägen. Och andra små fjårtizar som försöker låtsas att dom vet vart de är och vart de ska, fast att de egentligen inte har en blekaste aning.

Nu ska ni inte få tro att jag bara är glad över att det börjar igen. Nej, jag har också de där hemska tankarna i huvudet. De som handlar om inlämningar, prov och betyg. Jag vill helst ha sommarlov en månad till. Minst. Med fint väder hela dagarna och massa sol och bad. Men nej, det får man inte ha. Nu är det slut på det roliga. Nu kommer istället tidiga mornar och långa dagar och nätter.

Jag ska försöka göra det bästa av situationen. Visst kan det vara skönt att klaga och va lite dryg över det ibland. Men det hjälper inte. Lättast blir det med en bra attityd till det nya. Så det ska jag försöka ha.

Så, det var väl typ min varning till allmänheten. Bli nu inte rädda om en mysko typ skulle råka hälsa på er i korridoren eller i matkön. Det är bara jag som försöker göra det bästa av dagen.

 

Tove

21 augusti 2008 09:42

Eran matkö är inte nådig! Det må jag säga.

http://tovetejler.bloggagratis.se

 

Malle

22 augusti 2008 00:08

Nej, våran matkö är det man kommer till innan helvetet, typ...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...