En blogg i vimlet

Alla inlägg den 8 juli 2008

Av musikego - 8 juli 2008 11:40

Hej igen

Nu är man tillbaka efter en vecka med massa sol, tält, musik & bajamajor.

"Det känns rätt gôtt faktiskt" för att än en gång citera en gôrbra värmlänsk movie. Det känns bra att vara hemma igen. Nej, inte att vara hemma. Men att sova i min egen säng. Hemma trivs jag inge vidare, det vet ni. Men det tar vi inte nu.


Arvikafestivalen var grym. Minst sagt.

kent

Håkan Hellström

Lasse Lindh

Tingsek

Lykke Li

De Lyckliga Kompisarna

Hot chip

Timo Räisänen

Adam Tensta

The Hellacopters

Slayer


^

Ett urval av de band/artister vi såg.


Kent spelning kan inte beskrivas med ord. Det kan varit den bästa jag varit på.


01. Stenbrott
02. Blåjeans
03. Ingen kommer att tro dig
04. Berlin
05. Ingenting
06. Vy från ett luftslott
07. Vad två öron klarar
08. LSD, någon?
09. Kärleken väntar
10. Generation ex
11. Om du var här
12. Dom andra
13. 747

14. Utan dina andetag
15. Håll ditt huvud högt
16. Mannen i den vita hatten


Låtlistan var underbar. Gamla som nya låtar, klockrent alltihop. Aldrig har jag hört "blåjeans, stenbrott, ingen kommer tro dig, eller vad två öron klarar" live förut. och inte trodde jag att jag skulle få det heller. Men där trodde jag fel. Åååh så bra det var.


Jag vet verkligen inte vad jag ska säga mer än att det var fantastiskt. Att än en gång se dessa människor på scen. Att se kent. Känslan av kärlek och lycka är alltid fulländad i dessa ögonblick.


Ett enda minus har jag. Ett enda. Och det är orealistiskt egetligen. Jag ville inte att det skulle sluta. Varenda gång jag hör MIDVH så kommer känslan till mig, den hemska känslan av att någonting så underbart är över, igen. Jag grät en tår också, som varje gång. En glädjetår slash ledsentår. Glädje för att det är kent. Det är kent som stått mitt framför mig i över en timme och spelat den musik som bara kent kan. Ledsen för att det är slut.


Jag vet att det måste ta slut. På det sättet kan jag ju uppleva det igen, men ändå. Ibland vill man bara att tiden ska stå still.


Än en gång måste jag tillägga att jag hade fel. Det var inte slut. Jovisst var konserten slut. Men inte lyckan, lyckan fanns där fastklistrad inom mig. Inom mig -och nu även i lådan bredvid min säng. Och där skulle den stanna.


Det var nämligen så att efter konserten hittade jag Elin igen. Elin  såg märkligt glad ut, och hon tyckte att kent hade varit riktigt bra om jag inte minns helt fel. To the point. Elin var glad. Snart var jag hyperglad.


Elin höll upp någonting som såg ut som ett svart tygstycke. Det var inte bara ett tygstycke. Det var Martin Skölds svettis-band!

Jag lämnar härmed lite plats för er att beundra och tappa hakan för det stordåd jag just berättat om.








Jag blev minst sagt glad. Jag blev överlycklig. Hyper-över-lycklig. Gråt-kram-kärlek-till-folket-överlycklig.


För er som inte riktigt hängt med så fick jag martin-sköld-svettis-bandet av min älskade vän Elin.


Hon gjorde min dag, min månad, mitt år.

Tack.


Nu ligger mitt(!) kära martin-sköld-svettis-band bredvid min säng och jag tror att jag ska ta en liten promenix dit nu och bara njuta av min nyfunna kärlek.

Presentation

Omröstning

Är du lycklig nu?
 Ja
 Nej

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Statistik


Skapa flashcards