Det har varit en hektisk dag på jobbet. Mycket folk, regn och gegga. Men är det svensk sommar så är det.

Idag har det nästan varit släktkalas på jobbet, fast det är baar jag som träffat dem i och för sig. Först var farmor och Rolf där och handlade lite. Sen var det Per, Anki och låtsaskusinernas tur, och sist men inte minst mor och bror min. Inte hel fel med lite trevligt snack mellan kunderna. Sen kom också Linnea, som tydligen har som tradition att plocka på Ängebäck på midsommar! Att man inte visste det.. Hon kom också med väldigt roliga nyheter; Baileys har fått föl! jovisst vetu, igårkväll eller natt tror jag minsann att det var. Ett litet sto blev det, guuuu så underbart! Bättre blir det imorgon också när man ska dit och se underverket. Jag kan knappt vänta!

Men nu tar vi en dag i taget. För tillfället sitter jag här och njuter av de godaste gubbarna i stan´ - våra älskade jordgubbar. Jag fick med mig några liter hem idag, och jag börjar bli liiiite mätt på dessa nu. Det kanske inte är så smart då det blir ännu fler goá gubbar ikväll.

Senare idag ska jag nämligen ta mig tillbaka till Ängebäck på något vis, där midsommarfirande blir. God mat, älskat fôlk och svensk midsommar -självklart blir det toppen!

Men nu är det dags att börja fixa i ordning lite, så jag kan dra mig mot buschen sen. Ha den bästa midsommaren nu gott folk!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...