Hur hälsar man lite vitsigt i en vägkorsning?
-Morsning korsning!

P3 är det som gäller, hela dagen!

Som jag sa i förra inlägget så äter jag inte längre nyttigt, jag har tappat min sk. "godisdiet". men det ska det nu bli ändring på.

Tyvärr så är det inte bara dieten som är borta. Träningen är inte heller på topp. Jag blir sur bara jag tänker på det, jag skäms. Jag vill träna, jag är träningssugen. Men när jag sedan ska åka så är det alltid något annat som lockar mer. Kanske är det sol och bad med vännerna, eller ett bra tv-program. Alltid är det något.

Det är svårt att träna på sommaren, solen är framme och då vill man inte sitta inne bland massa svettiga människor i varma lokaler. Nej jag vill vara ute och njuta av den värme vi får.

Jag måste sluta tänka så. Jag måste komma iväg och träna. Men det tar emot. Nu är det jobbigt när det var så längesen, det känns ovärt. Det känns skämmit. Jag skäms för att jag har en sjukgymnast som håller koll på mig. Tänk då hur det ser ut när jag inte tränar. Jag måste iväg och träna!

Nu bestämmer jag en dag så blir det lättare. Veckan som kommer kan jag faktiskt inte då jag är borta Måndag till Onsdag och jobbar Torsdag, Fredag. Sen är det midsommarhelg och stängt på gymmet kan jag tänka. Det får bli Onsdag 25 juni. Då jobbar jag förmiddag och hinner träna efter. Det är långt dit. Så får det bli i alla fall. Oavsett väder så ska jag träna den 25:e.

Bra, eller nej inte bra. Men en början. Egentligen ska jag träna minst två gånger i veckan, lyckat. Det ska bli så. Det ska det. Jag ska komma igång nu. Sådetså.

Önska mig lycka till.

Och tro på mig!

 

pernilla

16 juni 2008 16:52

Lycka till! Du kommer klara det om du verkligen innerst inne vill.
:)

http://pernillasalo.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...