Mitt tredje inlägg för dagen. Och alla på mindre än en timme. Jag får en känsla av att jag försöker undvika någonting, undra vad det kan vara....

Regnet håller i sig, och det verkar vilja göra det hela dagen. Det här skulle vara en perfekt dag för en tur till bergvik och lite shopping. Men det kan ju inte jag, nej inte idag. Eller så skulle jag kunna träna idag, vara lite hurtig. Men nej inte idag. Kanske städa rummet, det behövs ju alltid. Men nej, det hinns inte. Plugga, det är bra - man måste ju tänka på framtiden. Eller läsa lite ur "A child callet it", det vore inte helt fel. Badhuset är ett trevligt ställe, åka och simma det är bra. Övningsköra måste man också så man är redo nästa år. Färga broders hår, städa hans rum kanske. Eller lära mig spela gitarr... Listan kan bli lång, men allt detta gör jag så mycket hellre än att gå ut med den hemska reklamen.

Reklamen som ligger ute i kärran, och nere i hallen. Den ligger där så jag ser den varje gång jag går ner för trappen, den ligger där och glor på mig med onda ögon. Hånskrattar åt mig i hemlighet. Å du onda reklam. En dag, en vacker dag - då ligger du inte där mer. Då har jag slutat, sagt adjöss, farväl, auf widersehn. Den dagen kommer bli en minnesvärd dag.

Tyvärr är inte det idag. Så nu ska jag ta mig i kragen och cykla ut med lite fin reklam till några av Skåres finfina brevlådor.

Lid med mig.

Man kan inte skjuta upp saker för alltid. Inte jobb i alla fall, inte det här. Reklam ska delas ut idag,så är det bara. Tyvärr är det jag som måste göra det. Om ingen vill anmäla sig som frivillig? SNÄLLA?! jag blir tokig på det här nedrans slavjobbet.

 Förra helgen var det okej, då var det sol och varmt och glassigt. Idag är det regnigt, kallt och blåsigt. Det är en dag då man borde vara inne och bara mysa med en bra film och lite varm oboy. Och det kanske du kan göra, mysa och ha det gôtt. Men inte jag, nej här ska slavas.

Inte nog med att vädret inte är på min sida, den här helgen ska även KH-aktuellt delas ut, en tidning för Karlstad-Hammarö och den ska ALLA ha. Även de vänliga själar som vanligtvis inte vill ha reklam, de som tänker på oss stackars utdelare. Men den här tidningen är obligatorisk för alla. Tidningen. Alltså ingen reklam, utan tidning. Jag som trodde att jag var reklamutdelare.

Snälla, kan inte du dela ut det, bara den här gången? Och kanske nästa vecka också....?

Det blev inget reklamutdelande igår. Jag orkade inte, sen hann jag inte heller. Var ju och red igår, mys vare och inte en regndroppe på hela turen. Sen kom mamma och hämtade mig för att jag var lat och inte orkade ta moppen. Åkte en sväng till ilanda och övningskörde. Kände som om jag började om från början p.g.a mammas nya bil. Helt omvänd från den gamla, här behövde jag bara snudda vid bromsen för att stanna. Blev kvar där ett tag i alla fall tills Elin ringde och tyckte att jag skulle komma till Emil för att kolla hockeyn. Jaja, då fick man stressa hemåt och duscha och sen dra sig åt ängebäck.

Väl framme ringde man på dörren, men ingen ville öppna. Dörren var låst så in kom man ju inte på egen hand. Ringde på igen - då blev det ett nedrans liv på andra sidan. Låset vreds om och handtaget drogs ned. På andra sidan dörren var inte bara Elin och Emil utan också Viola, Peter och Joel. I samma stund som dörren öppnades hördes mina vännor sjungandes i vacker körsång (kanske inte...), ja må hon leva, ja må hon leeeeva.... Jag blev paff. Överraskad och lite smått chockad klev jag inte och tog emot sången och presenter med ett leende på läpparna, väl inne i köket hoppade Stina fram från rummet bredvid. Jag som alltid brukar vara så bra på att genomskåda sånt här! Men inte den här gången, nejnej.

Tårta hade de bakat också, med (värme)ljus och allt - guld. Kvällen blev mycket bra, det var längesen det var så bra. Tack så grymt mycket allihopa! Ni är guld :*

Vaknade upp hos Josef imorse, i en soffa. Med massa människor runt om. Jag och Viola våldgästade nämligen folket där igår. Film och mys var det, blev lite sent så det blev att sova där. Åkte hem på moppe sen, i regnet. Med bara fleccejacka över mitt gröna linne. Skjutsade Elin till ilanda, sen äntligen hem. Jag fryser fortfarande, och jag är väldans trött.

Har spenderat dagen med reklamsorterande, och sen bara segat. Det är lite jobbigt för nu är klockan redan fem, och kvällen är snart här. Jag behöver gå ut med reklam idag, i alla fall en del av den. Sen kom jag just på att jag ska rida också. Hur ska man hinna, och hur ska man orka?

Min dag kommer inte bli den bästa. Till råga på allt så snöade det förut. Det är Maj, och det snöade. Det borde vara förbjudet att snöa i Maj. Nej, nu får jag skärpa mig. Stallet blir så fort mamma kommit hem, sen reklam.
Jag orkar inte!

Jag kom just tillbaka från älvkullens bibliotek där det tog närapå hundra år innan jag fick hjälp att hitta boken jag skulle ha. Nu sitter man här äntligen, och kan börja jobba, men oj då är det bara tio minuter kvar av lektionen. Gôrbra.Då är det väl ingen idé att göra annat än tôla lite blogg...I många år har jag tänkt läsa den här boken. De allra flesta har redan läst den, så jag känner mig aningen seg. Men nu är det min tur, visserligen blir det den engelska versionen men den kanske bara är bättre. Boken jag ska läsa är i alla fall pojken som kallades Det - eller som den heter på engelska; A child callet "It".Alla som jag hört läst boken har gråtit floder under tiden. Att den är hemsk är inget som undgår en. Ändå är det många som läser den, och inte slutar man när det blir hemskt,nej då vill man bara veta fortsättningen. Jag kan knappt bärja mig, jag vill läsa nu. Jag hoppas bara att den engelska inte är för svår för mig, jag hatar att behöva sitta med ett lexikon och kolla varannat ord, usch.Nej, nu kanske det är dags att vara den ambitiösa eleven igen, i typ två minuter...

Är det inte underbart att slippa skolan? Jo, för det är det, i alla fall för ett tag. Helt utan skolan tror jag skulle bli trisst för jag tycker att skolan kan vara riktigt kul ibland. Idag har jag -och många andra- studiedag. Lill-lördag, mitt i veckan och ledigt, det är riktigt skönt. Även fast jag inte har gjort något speciellt, fast det kanske är just därför. Att göra ingenting är underskattat. Att njuta av tiden och att verkligen inte ha någonting man måste göra. Fast riktigt så bra är det inte för mig. Jag borde egentligen skriva en sida om ljudets inverkan i draman. Jag är inte så sugen på det för tillfället, tyvärr. Jag vet inte om jag ska på draman ändå imorgon, fast lämna in är det nog bra att göra ändå, eftersom jag inte var där förra gången heller... Tänk nu inte att jag bara är dum och skolkar för att det är tråkigt, jag har nämligen haft mina skäl. Förra torsdagen var jag sjuk, på födelsedagen ja. Tråkigt var det, usch. Och imorgon har jag en introduktion på Makalös att gå på vid fyra. I och för sig så börjar draman halv tre, så jag hinner allt. Attans. Då tror jag mina ursäkter och bortförklaringar tagit slut så det är väl bara för mig att börja skriva den där nedrans ljud grejen.

Tänk på mig nu när jag sliter som ett djur på studiedagen.

morr

Trettonde maj, säger det dig något? Jag hoppas det, för för mig skriker det skolavslutning. Just idag är det endast en månad kvar till sommarlovet. En enda månad till lediga dagar, sovmorgonar, heldagar på bomstad, läger och festivaler plus massa andra tokroliga grejer! jag blir lite extas av bara tanken. Om bara lite mer än en vecka är det första kolsnäs, om mindre än tre veckor ska jag förhoppningsvis till Liseberg, om det finns platser kvar *håller tummarna*. Sen är skolavslutningen nära! jag blir verkligen lycklig. Jag känner mig som ett litet barn, som mig själv i fyran då sommarlovet verkligen var något särskilt. Nu är det det igen, nu är det efterlängtat och välbehövligt. Och jag ler bara jag tänker på det; sommar, sol, bruna ben, fester i massor och åååååh va kul!

Jag hoppas att sommaren nollåtta blir en sommar att minnas livet ut!

Imorgon

Andra delen av matten - nationella.

Det är bara att hoppas jag det går bättre med det så betyget blir någolunda bra.. Än känner jag ingen ångest, eller stress för den delen. Men det lär väl komma. Nu känns det bara som att jag väntar in det, stressen och ångesten alltså. Provet med för den delen. Jag vill bara ha det gjort. Avklarat och glömt. Och efteråt vill jag känna mig nöjd, känna att jag klarade det bra.

Nu ska jag bara slöa resten av kvällen, sen sova. Och vänta in det.

Lycka till allihopa!