Jag fullkomligt älskar Lars Winnerbäck.

Jag har haft en Winnerbäck-period väldigt länge nu. Jag tror det beror på att det snart är sommar. Vår och sommar, det är Winnerbäck tider.

När jag lyssnar på Winnerbäck tänker jag ofta på hur jag egentligen började lyssna på honom. Det var nämligen så att jag inte alls gillade hans musik när jag gick i sjuan, d.v.s för en sådär 3-4 år sedan. Fast jag vet inte riktigt när jag började lyssna på honom heller i och för sig. Någonting som jag kommer ihåg är det att jag hade en kompis som lyssnade väldigt mycket på Lasse. Samma person avskydde också kent. Jag tror att det var såhär, nej jag vet att det var såhär; eftersom att hon inte gillade kent (och jag avgudar dem) så kunde inte jag gilla Winnerbäck. Det gick inte, det funkade inte. Hon var emot kent, jag var emot Winnerbäck. Egentligen hade jag väl knappt lyssnat på honom, men det var fel för mig att ens försöka. Enbart för att det "skulle" vara på det viset.

Som tur var så började jag lyssna på honom ändå. Sen var jag bara fast. Några kompisar fick med mig på en konsert i Ransäter - som var helt fantastisk - sen var det ingen tvekan, Lasse är grym. Den kontakt han ger live, den känslan som bubblar i mig när jag hör hans musik. Det är svårt att beskriva, det är lycka!

Ännu lite lyckligare blir jag när jag tänker på att jag i sommar ska se honom igen. Tredje gången blir det nu. Och jag är sjukt glad för det. Det bubblar i hela mig och jag hoppar nästan ur stolen av lycka! Lasses musik är så träffande, så ren och känslosam. Varje låt ger mig en specifik känsla; glädje, sorg, uppgivenhet, lugn, extas. Alltid är det något, och alla är de olika.

Lars Winnerbäck är en underbar person, det kan jag lova. Se bara på leendet han har på scenen. Se energin, se utstrålningen. Se leendet. Jag tänker på konserten i ransäter -06. Jag ler. Jag ler så mycket jag bara kan, det bara blir så. Att tänka på Lasses leende får mig att le.

Jag vill inte sluta skriva, jag kan fortsätta i evighet. Jag har så mycket att säga om musiken. Så många tankar! Så mycket känslor. Men jag ska ändå avsluta här. Jag hoppas att ni som läser förstår, och jag hoppas att ni själva någon gång har upplevt de här känslorna från musiken. Om inte så hoppas jag verkligen att ni får göra det. Det är ovärdeligt.

Lasses musik är kärlek.

Lev väl gott folk

Tack

Många gånger har jag trott att morgondagen kommer bli misslyckad, så var fallet igår. Kanske är det så för att jag den dagen känner mig sliten. Så tror jag att morgondagen blir så bara för det.. I alla fall så blev den inte helt misslyckad, ska jag vara ärlig blev den helt okej. Nej, den blev GÔRBRA!

Det var många faktorer inblandade i detta kan jag lova. Men de som bidrog mest var ändå mina kära vännor. Det började i morse på bussen, där Stina satt när jag kom in. hon hade redan från föregående dag lovat att liva upp min dag lite, och det lyckades hon bra med. När vi sedan hämtade upp Viola uppepå det stora berget (waaao) blev dagen bara bättre. Bussresan var upplyftande, jag var övertrött och Stina var på hugget. Kan det bli något anat än lyckat?

Själva skoldagen var det jag trodde skulle bli mest jobbigt idag, men icke. Dagen gick snabbt. Film på samhällen, Flugornas Herre såg vi. Jag hade inte sett den förut, jag gillade den. Sen jobbade vi t.o.m på matten samtidigt som vi hade roligt. Jag är stolt över oss. Svenskan var jag inte duktig på, fick knappt något gjort. Det får jag ta igen en annan dag. Sen extra svenska - skriva uppsats. Det var något som jag trodde skulle bli nedrans drygt, men det visade sig gå ganska bra, tror jag?

Efter skolan blev det 55an hem med Sandra. Trevligt värre, ses inte så värst ofta heller så det va kul! Väl hemma blev det att äta himmelska nudlar (mummmma!) och dra till stallet. Blev otroligt mycket babbel med Linda där, var längesen vi snackade så mycket! Toknajs i alla fall. Att rida var inte helt fel det heller. Urskönt väder och lite hästbyte, kanonkul!

Det var verkligen längesen jag hade en så bra dag. Och jag vill tacka alla som bidrog, Tack! Och ett särskillt tack till de närmasta, Ni är Guld - kom ihåg det.

Hamnade i en gammal datasal på Älvkullen, C28 närmare bestämt. Här finns segaste och dåligaste datorerna på jorden. Men vi får stå ut, det är ju rätt fint på skolan annars.... Nej, för det är det inte. Troligen den sletnaste skolan i karlstad. Tur att teknikdelen är så fin som den är också. Lamporna har ju inte ramlat ner än i alla fall. Och skåpen får man ju respektera, de är ju nästan antika. Väntar vi några år blir de kanske värdefulla för skolan...

Jag är rätt glad att man slipper tillbringa så mycket tid vid teknikdelen, bara när man ska till och från matsalen och det får man väl leva med.

Nu kanske det vore tid att börja arbeta med fördjupningsarbetet i svenskan, eller slå sönder Linnea som sitter här bredvid och bara stör med dålig musik. Grrrrr

I höst kommer en kanon show till Karlstad. Ja, det är i alla fall vad jag tror det kommer bli. Det är nämligen Björn Gustafsson och co. som kommer hit för en komikshow av högsta klass. Jag ska vara där, jag vill vara där. Jag måste köpa biljett.

Björn Gustafsson har väl en särskilt plats i många tjejers hjärtan, eller huvuden åtminstonde. Han är så klockrent rolig i allt han gör. Melodifestivalen som blev hans genombrott, Morgonsoffan i SVT som den konstiga Benjamin, och i femmans Sverige pussas och kramas. Vart han än går och vad han än gör så blir han alltid uppskattad av svenska folket, han är allas vår älsklings Björn.

Egentligen är jag väl ingen Björn fanatiker, jag är inte besatt som vissa andra småflickor. Men jag uppskattar riktig humor, och jag älskar det Björn gör.

Jag försökte i alla fall att skriva så att det inte skulle bli en älska-björn-fjortis-blogg. Men jag vet inte riktigt om jag lyckades...

Till hösten hoppas jag verkligen att jag får se dessa små söta komikerna i Karlstad, om någon vill hänga på?

Jag fullkomligt älskar sommaren -08. Eller jag kommer göra det, det är jag säker på. I alla fall om man ser i musikväg, vilken sommar!

Först är det Arvikafestivalen i juli, med kent, håkanhellström och massa andra bra. Sen är det kent i Eskilstuna, och nu har Håkan en konsert precis innan där också - Guld är det. Och 18 juli är det Winnerbäck i Ransäter, det är ingenting man missar. Speciellt inte i år när Miss Li och Maja Hirasawa är med. Vilken underbar sommar!

Dessutom är det inte långt kvar till sommarlovet. Endast 14 skoldagar, känns rätt gôtt faktist.

Jag är nöjd.

Jag gillar att skriva, jag gör verkligen det. Det märkte jag när jag skrev förra inlägget, d.v.s alldeles nyss. Jag började skriva helt utan skrivlust, bara för att fördriva tiden och sen fortsatte jag bara, och det kommer ord hela tiden. Det är facinerande (<- kolla vilka fina ord jag använder) att det rullar på på ett sådant sätt. Som en rulltrappa som går runt, runt, runt. Fast ändå inte, för på en rulltrappa är det samma steg som kommer om och om igen. Jag skriver nya saker varje gång. Nu tror jag minsann jag förvirrade mig själv litegrann. Så jag byter änme istället.

Efter skolan idag ska jag träna. Verkligen hurtigt av mig, jätteduktigt... Lägg märke till ironin i den meningen. Ska sanningen fram så har jag inte tränat på tre veckor, skäms på mig. Bortförklaringar har jag också, såklart. Jag var ju faktiskt sjuk i tre dagar första veckan jag inte tränade. Och då är det så svårt att komma igång igen, eller hur? Sen har det inte funnits tid, jag har faktiskt behövt tiden till att plugga till matte nationella. Ha! vilket skämt. I alla fall så har jag inte tränat på väldigt länge, så det ska bli skönt att äntligen komma iväg.

Nu ska jag dra mig mot matsalen för lite mat. Om det finns någonting ätbart vill säga. Snart tillbaka!

Egentligen har jag nog ingen lust att skriva. Fast du kanske inte har någon lust att läsa, och du läser ju ändå. Så jag skriver ändå.

För tillfället befinner jag mig i B17, ett av våra kära klassrum här på media. Medieproduktion ligger på schemat, det betyder tidningsprojekt för mp1b. Sista lektionen är det också innan tidnigen ska vara klar, och vet du vad? jag har absolut ingenting att göra. Allt som är kvar är att lägga in alla delar i ID (InDesign), och idag är inte det mitt jobb. Tidigare har det varit min uppgift att jobba med layouten och att pussla in alla bitar, men inte idag. Nu har istället Linn och Emma tagit över, mina kära team-mates. Och det känns helt okej. Lite tråkigt kanske eftersom det inte finns något mer att göra, men ändå skönt att bara slöa.

Resten av dagen lär bli rätt slapp, det här är nämligen en nedrans lång lektion. Ända till fyra håller den på, om det behövs. Fast det behövs ju aldrig, så halv två kanske jag får sluta idag. Det blir alltså att sitta här och räkna sekunder eller bara inte göra någonting. Svårt val, mycket svårt. Men jag ska väl inte klaga, det är skönt att inte ha någonting att göra. Bättre än att plugga i alla fall. Nu ska jag fortsätta med att inte göra någonting, det kräver stor koncentration...

Regnet höll inte i sig hela dagen. Jag vet inte det exakta klockslaget, men någongång under dagen slutade det regna. Först trodde jag att det bara var ett uppehåll, och att det snart skulle börja ösa ner som aldrig förr. Jag vågade inte hoppas på annat. Men sedan, efter ytterliggare en tid vågade jag tro på det underbara. Regnmolnen var tömda, himlen var torr. Luften var torr. Ännu bättre blev det efter ännu en tid då min kära väl solen tittade fram. Då vart jag lycklig.

Dagen blev inte så hemsk som jag befarat. Visst var det inte så värst kul att cykla ut med en massa reklam i hård vind och regnet piskandes mot kinderna, men som sagt så kom solen. Och mitt jobb blev med ens både lättare och roligare. Men solen i ögonen kunde jag t.o.m njuta av dagens arbete, jag kunde se det positiva - jag cyklade ju ändå hela dagen, lite träning är det ju (y). Att inte bara sitta inne hela dagen visade sig vara ganska skönt. Jag har ändå gjort någonting vettigt idag. Eller vettigt och vettigt, jag har gjort något i alla fall. Istället för att bara sega och sörja över att det är söndag.

Imorgon börjar en ny vecka, då blir det förhoppningsvis lite shopping och sedan ridning. På tisdag blir jag duktig och tränar (äntligen), onsdag ridning, torsdag träning. Ja jag ska helt enkelt börja bli lika duktig som förut igen. Från och med nu ska jag hålla igång så bra jag kan, utan längre uppehåll. Jag ska tamefasen fixa dom där nedrans magrutorna! AMEN.