Direktlänk till inlägg 30 maj 2008
Idag är det Fredag, och går allt som det ska så är det Lördag imorgon.Lördag betyder Liseberg, och jag kunde inte vara lyckligare. Nej, jag ska inte börja tjata om hur bra och roligt Liseberg är igen. Vad jag nu tänker på är att allting händer så fort. Nyss var det flera veckor kvar till Lisebergsresan, anmälningslistan hade inte satts upp och det var bara en oändlig längtan. Nu är vi betydligt närmre målet.Desamma gäller med skolavslutningen, varje år är det samma visa. Man längtar hela våren efter att sommaren ska komma, att blommorna ska slå ut och att jordgubbarna ska bli sådär smaskigt röda. Nu är den tiden snart här. Det är inte riktigt dags än, men det närmar sig. Sommarlov, det är ett sånt härligt ord. Det är lite som frihet, det ger samma känsla. Sommarlov...Inför varje sommarlov blir jag lite rädd. Jag blir rädd över att jag inte ska hinna med det jag vill, jag blir rädd för att det ska gå för fort. Jag vill ha en så bra sommar som möjligt, jag vill hinna med allt och jag vill hinna med ännu lite mer. Men jag vet av egen erfarenhet att det går fort. Och ska jag hinna med det jag vill så gäller det att planera, och jag vill inte ha ett planerat sommarlov. Jag vill ta det som det kommer, njuta och slappa.Sen ska man jobba också, men det är jag inte så orolig för. Det blr jordgubbsförsäljning för mig på Ängebäck, som i fjol. Men jag klagar verkligen inte, jag gillar det jobbet, jag trivs. Det är utomhus, det är socialt och det är gott. Ja, det är klart att jag äter jordgubbar när jag jobbar med jordgubbar. Jag kan ängna mitt liv åt jordgbbarna, nästan. Men det finns ändå ett orosmoment i jobbfrågan. Jag har sökt ett jobb på Norstat, telefonintervju. Och det vet jag inte riktigt hur det är. Jag vet i och för sig inte om jag får det heller. Men jag tror jag får ta det som det kommer. Det blir säkert gôrbra.Nu ska jag smita iväg och äta lite chickennuggets i Älvullens matsal. Kanske ses vi?
När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...
Det behövdes verkligen. Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
||||||
5 |
6 | 7 | 8 | 9 | 10 |
11 |
|||
12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | 18 | |||
19 |
20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 |
|||
26 | 27 | 28 |
29 | 30 | 31 |
||||
|