Allting går så otroligt fort nu.
Ändå hinner jag med så mycket grejor. Igår till exempel; jag fikade två gånger, solade, skrev blogg, var på möte, snackade skojsaker med elin, spelade volleyboll, grillade, spelade kort och skrev klart en uppsats i svenskan. Jag förstår inte hur det gick till, men det gick i alla fall. Det kanske har någonting att göra med att jag blev uppe rätt sent, men det behöver man ju egentligen inte nämna.

Jag tänkte faktiskt strunta i svenskan, och skriva den på söndag istället. Men när jag kom hem från Solliden igår (där jag tillbringat kvällen) fick jag så dåligt samvete av tanken att inte göra klart arbetet. Så istället för att krypa ner i sängen under det goa täcket satte jag mig vid datorn och skrev så fingrarna glöd.

Tiden gick, klocken blev mer och mer. Jag passerade det stadiet där natten är sen och gick vidare till tidig morgon. Natthimlen ljusnade, gryningen närmade sig och jag satt fortfarande kvar vid min finfina dator och skrev. Nu i efterhand kan man tro att jag skulle ångra mitt beslut att sitta där till tidig morgon och skriva någon dum skoluppgift, men nej. Jag ångarra mig inte, för jag blev klar. Och jag tror att jag även blev nöjd med mitt slit. Tur är väl det.

Jag har kommit fram till att jag skriver bättre på natten. När jag inte "övertänker" allting, när jag bara låter det komma. Jag blir alltid mer nöjd med det jag skriver då. Det kanske är pressen som gör det, eller blandningen sent kväll och press. under de omständigheterna tror jag att jag skriver som bäst. Så ha överseende med mina dagstexter, de är inte alltid helt genomtänkta. Eller så är de alldeles för genomtänkta...?

 

eelon

3 juni 2008 12:59

Sista stycken.
EXAKT så är de för mej också ! :O . Galet ! :P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hola guapas! Har varit hemma i svedala en hel del under senaste tiden, det har varit kvalitetstid med la familia, vänner & djuren. Var även hemma & sjuk en helg, mindre bra men ändå skönt att vara i karlstad där jag kännde att jag kunde vila upp mi...

När jag kom ut för mamma… jag var femton år, jag minns att jag låg på golvet i mitt pojkrum i fosterställning och bara grät och grät för att jag var så rädd. Rädd att inte ha någon mamma mer om jag berättade. Jag älskade mamma. Men jag vis...

             "Ni kommer att förenas i tårarna, känna gemanskap i sorgen"   ''Min familj, mina vänner - NI, mitt hjärtas slag. En dag ska vi ses, en dag ska vi återförenas, en dag är det vi igen. Håll det inte som en lösning, men känn det ...

Det behövdes verkligen.   Jag är ingen bloggmänniska längre, åtminstånde så känns det inte så. Jag skriver inte längre, fotar inte alls lika mycket, tänker inte riktigt på samma sätt. Fast när jag väl skriver så skriver jag så som jag alltid gjor...