Jag fullkomligt älskar Lars Winnerbäck.

Jag har haft en Winnerbäck-period väldigt länge nu. Jag tror det beror på att det snart är sommar. Vår och sommar, det är Winnerbäck tider.

När jag lyssnar på Winnerbäck tänker jag ofta på hur jag egentligen började lyssna på honom. Det var nämligen så att jag inte alls gillade hans musik när jag gick i sjuan, d.v.s för en sådär 3-4 år sedan. Fast jag vet inte riktigt när jag började lyssna på honom heller i och för sig. Någonting som jag kommer ihåg är det att jag hade en kompis som lyssnade väldigt mycket på Lasse. Samma person avskydde också kent. Jag tror att det var såhär, nej jag vet att det var såhär; eftersom att hon inte gillade kent (och jag avgudar dem) så kunde inte jag gilla Winnerbäck. Det gick inte, det funkade inte. Hon var emot kent, jag var emot Winnerbäck. Egentligen hade jag väl knappt lyssnat på honom, men det var fel för mig att ens försöka. Enbart för att det "skulle" vara på det viset.

Som tur var så började jag lyssna på honom ändå. Sen var jag bara fast. Några kompisar fick med mig på en konsert i Ransäter - som var helt fantastisk - sen var det ingen tvekan, Lasse är grym. Den kontakt han ger live, den känslan som bubblar i mig när jag hör hans musik. Det är svårt att beskriva, det är lycka!

Ännu lite lyckligare blir jag när jag tänker på att jag i sommar ska se honom igen. Tredje gången blir det nu. Och jag är sjukt glad för det. Det bubblar i hela mig och jag hoppar nästan ur stolen av lycka! Lasses musik är så träffande, så ren och känslosam. Varje låt ger mig en specifik känsla; glädje, sorg, uppgivenhet, lugn, extas. Alltid är det något, och alla är de olika.

Lars Winnerbäck är en underbar person, det kan jag lova. Se bara på leendet han har på scenen. Se energin, se utstrålningen. Se leendet. Jag tänker på konserten i ransäter -06. Jag ler. Jag ler så mycket jag bara kan, det bara blir så. Att tänka på Lasses leende får mig att le.

Jag vill inte sluta skriva, jag kan fortsätta i evighet. Jag har så mycket att säga om musiken. Så många tankar! Så mycket känslor. Men jag ska ändå avsluta här. Jag hoppas att ni som läser förstår, och jag hoppas att ni själva någon gång har upplevt de här känslorna från musiken. Om inte så hoppas jag verkligen att ni får göra det. Det är ovärdeligt.

Lasses musik är kärlek.

Lev väl gott folk

Tack

Många gånger har jag trott att morgondagen kommer bli misslyckad, så var fallet igår. Kanske är det så för att jag den dagen känner mig sliten. Så tror jag att morgondagen blir så bara för det.. I alla fall så blev den inte helt misslyckad, ska jag vara ärlig blev den helt okej. Nej, den blev GÔRBRA!

Det var många faktorer inblandade i detta kan jag lova. Men de som bidrog mest var ändå mina kära vännor. Det började i morse på bussen, där Stina satt när jag kom in. hon hade redan från föregående dag lovat att liva upp min dag lite, och det lyckades hon bra med. När vi sedan hämtade upp Viola uppepå det stora berget (waaao) blev dagen bara bättre. Bussresan var upplyftande, jag var övertrött och Stina var på hugget. Kan det bli något anat än lyckat?

Själva skoldagen var det jag trodde skulle bli mest jobbigt idag, men icke. Dagen gick snabbt. Film på samhällen, Flugornas Herre såg vi. Jag hade inte sett den förut, jag gillade den. Sen jobbade vi t.o.m på matten samtidigt som vi hade roligt. Jag är stolt över oss. Svenskan var jag inte duktig på, fick knappt något gjort. Det får jag ta igen en annan dag. Sen extra svenska - skriva uppsats. Det var något som jag trodde skulle bli nedrans drygt, men det visade sig gå ganska bra, tror jag?

Efter skolan blev det 55an hem med Sandra. Trevligt värre, ses inte så värst ofta heller så det va kul! Väl hemma blev det att äta himmelska nudlar (mummmma!) och dra till stallet. Blev otroligt mycket babbel med Linda där, var längesen vi snackade så mycket! Toknajs i alla fall. Att rida var inte helt fel det heller. Urskönt väder och lite hästbyte, kanonkul!

Det var verkligen längesen jag hade en så bra dag. Och jag vill tacka alla som bidrog, Tack! Och ett särskillt tack till de närmasta, Ni är Guld - kom ihåg det.

Hamnade i en gammal datasal på Älvkullen, C28 närmare bestämt. Här finns segaste och dåligaste datorerna på jorden. Men vi får stå ut, det är ju rätt fint på skolan annars.... Nej, för det är det inte. Troligen den sletnaste skolan i karlstad. Tur att teknikdelen är så fin som den är också. Lamporna har ju inte ramlat ner än i alla fall. Och skåpen får man ju respektera, de är ju nästan antika. Väntar vi några år blir de kanske värdefulla för skolan...

Jag är rätt glad att man slipper tillbringa så mycket tid vid teknikdelen, bara när man ska till och från matsalen och det får man väl leva med.

Nu kanske det vore tid att börja arbeta med fördjupningsarbetet i svenskan, eller slå sönder Linnea som sitter här bredvid och bara stör med dålig musik. Grrrrr